I den äldsta kyrkan var påsken den enda helg som firades på ett särskilt sätt. Då hade ju Jesu död och uppståndelse inträffat, och dessa händelser dominerade allt annat. Påsken var så viktig att det under de kommande seklerna växte fram en lång förberedelsetid inför helgen: "fastan".
Fastan är en period om 40 dagar mellan askonsdagen (i år den 21 feb) och påsk. Fastan kan innebära att man bl.a låter bli att äta. I urkyrkan fastade man en eller flera dagar, men som regel inte på natten.
Innan askonsdagen kommer fastlagssöndagen, blåmåndag och fettisdagen. Dessa dagar skall vara riktiga kalasdagar. I vissa katolska länder kännetecknas fastlagen av karneval, som ju betyder farväl till kött. I Sverige fick de flesta, som inte hade det så gott ställt, hålla till godo med torra bullar som man delade, vispade grädde som man lade emellan. Var det riktigt torra bullar fick man lägga dessa i varm mjölk för att de skulle bli ätliga. Det gällde att äta upp sig innan fastan började.
Hur kan jag fasta idag? Behöver jag göra bot och bättring? Vad finns det i mitt liv som jag kan försaka? Vad finns det hos mig som jag kan ge till någon som behöver det? Tid, uppmärksamhet eller pengar? Fastan är en tid för reflektion av min tillvaro. Att göra bot innebär inte i första hand att jag skall bli en "bättre" människa. Jag kommer ändå aldrig bli fullkomlig och perfekt. Att göra bot handlar mer om att bli en sann människa, medveten om mina brister och fel. Medveten om att jag, med mina gåvor, kan hjälpa andra. Att göra bot innebär att jag vänder mig åter till Gud.
Vi har fått en beskrivning om hur vi skall fasta. Jesus ger oss en anvisning i Matteusevangeliet 6:16: Jesus sade: "när ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människor skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig."
Det finns många sätt att markera fastetiden. Man kan exempelvis avstå från sötsaker, tobak, alkohol, kaffe, biobesök och annan underhållning eller alltför mycket tv-tittande. Det är viktigt att fastan inte känns påtvingad. Man har frihet hur man vill lägga upp den. Man kan kanske ha en bönestund istället för lunch. Och om man vill, ge de pengar man sparar i välgörenhet. Varje fredag kan bli till åminnelse av Herrens lidande och död.
För att väcka bröders och systrars revolutionära hjärtan så postas härmed ett citat av Sven-Erik Falk i Skara stift:
"MEN FASTAN är inget för dagens svensk. Inte ens de vanliga uppslagsböckerna har någon större kontroll utan hamnar rejält fel när de ska förklara företeelsen. Bara nationalencyklopedien klarar uppdraget med hedern i behåll.
Lexikonens okunskap är en bra värdemätare. För fastan har inte någon supporterklubb bland moderna västerlänningar. Att avstå är inte vår tids ledord. Idealen är snarare om ”allt nu”, vare sig det handlar om karriär, pengar eller sex. Behov är till för att tillfredställas, inte för att undertryckas. De stilbildande dokusåporna är mångas vägvisare.
ATT FASTA håller alltså på att bli revolutionärt. Eller åtminstone revolterande. I alla fall i den bredare betydelsen att avstå något, inte bara mat och dryck. För att fasta är att bryta mot samhällets konventioner. Att avstå något nu, eftersom man har siktet inställt på ett mål längre fram.
Därmed är fastan ett synligt tecken på en inre hållning. När man låter sin kropp vara utan tobak eller sötsaker eller kött, så är det en avspegling av att man vill föda sin själ desto mer. Koncentrationen vänder sig bort från den yttre världen och riktar sig i stället inåt, uppåt.
DÄRFÖR BEHÖVS de som struntar i snabb tillfredsställelse. Om världen ska vara en plats att leva i måste vi ha ett längre perspektiv. Och det behöver bli synligt genom människor som kanske inte äter på en hel dag.
Inte för att kroppen ska bli vackrare utan för att anden ska bli det. Inte som en skrytsam uppvisning av egen förmåga utan som ett stillsamt ställningstagande för andra ideal.
Därför är fastan både individuell och gemensam. Individuell därför att det rör sig om en enskild människas beslut och handling. Gemensam därför att de värderingar man därmed ger uttryck för påverkar hela samhället.
Först fasta, sedan fest. Den inställningen har troende människor levt med i ett antal tusen år. Att omvärlden tänker annorlunda har man fått stå ut med. Så nu är det dags att förbereda festen, nu är det fasta. Och den varar till påska - det är alldeles sant."
