Beredelseord, 1:a advent, Ett nådens år, Högmässa i Helga Trefaldihets Kyrka,

Gott nytt år, vänner! Vi står inför ett nytt kyrkoår, som inleds i och med 1:a advent. Nu börjar ett nytt ”nådens år” vilket är temat för denna söndagen. Jag tänker mig att betydelsen av nådens år är att nåden är grunden, fundamentet som alla andra söndagar och dess teman, ja hela kyrkoåret bygger på.
Nåden är även grunden, fundamentet som bygger vår kyrkans tro och våra liv som kristna. Nåden är det yttersta uttrycket för Guds djupa och dyrbara kärlek, vilken ger oss en relation med den levande Guden och detta förmedlas genom Jesu död på korset.
Då nåden är kärlek och är vägen till en relation med Gud, låt oss ta emot nåden och lägga av oss det som hindrar vår relationen med Gud!

Låt oss be och bekänna:

Hjärtats bön!

När en person börjar be, först med läpparna, måste hon göra en medveten intellektuell ansträngning för att inse meningen i det sagda. Men om hon håller ut, och ständigt ber med tankarna samlade, blir intellekt och hjärta förenade, när människoanden finner "platsen för hjärtat", får hon kraft att "bo i hjärtat" och då blir bönen "hjärtats bön". Den blir något som inte bara sägs med läpparna, inte bara tänks, utan uppsänds spontant av hela vår varelse - läppar, intellekt, känslor, vilja och kropp. Bönen fyller hela medvetandet och behöver inte längre tvingas fram utan framsägs av sig självt. En sådan hjärtats bön kan inte uppnås enbart genom våra egna ansträngningar utan är en gåva som förlänas genom Guds nåd.

- Kallistos Ware, Den Ortodoxa Kyrkan, s 71 (Om hesychaststriden)