Om demokrati

Vi skall vara stolta att vi lever i en demokrati, att vi har en större frihet än många andra länder. Dock är faran med demokrati att den ger plats för alla åsikter. Det är ju inte en demokrati om man skall förbjuda vissa åsikter, som nazism och andra demokrati-fientliga ställningstaganden. Det är så att säga myntets baksida. De har rätt att ha de åsikterna. Men förhoppningsvis så kan man i samtal bemöta ett sådant ställningstagande.
Är det inte dags att ta demokratin ett steg till. Vi har sedan snart ett par hundra år haft representativ demokrati. Är det inte dags att ta ett steg mot direktdemokrati? Vi har ju tekniken för att genomföra folkomröstningar, och varför inte göra dem beslutande?
Argumenten emot detta är att gemene man inte har intresset. Det är bättre att de som är intresserade av politik för styra. De som är utbildade i de olika frågorna. De här argumenten trycker bara ner den gemena mannen.
Vart fjärde år så finns det få personer som inte engagerar sig i politik. Åsikter diskuteras på arbetsplatser, i skolor, i affären, i restauranger och fik. Alla vet att det är ett stort år, då de kan påverka.
Men att i små steg ta oss närmare en direktdemokrati. Låta folket bestämma i vissa stora frågor, och låta det vara beslutande. Detta skrämmer säkert yrkespolitikern, men jag tror det är rätt väg att gå. Ta lärdom av Schweiz.
Jag ser dock faran här också med att extremgrupper kan få stort utrymme. Men kan vi genom fostran och, varför inte som stolta svenskar, lära oss att ta vara på vårt land. Låta alla få mer att säga till om hur de vill att deras liv skall se ut. Politik är ju inte något långt borta. Det är ju de ställningstagande du gör och hur du väljer att leva. Någon som man egentligen gör varje dag. Tänk om man skulle kunna få större inflytande än bara vart 4:e år!

Man skall vara stolt över sitt ursprung. Inte så mycket att man blir fientlig mot andra. Men stolt över att vara svensk är inte fel. Liksom en stolt italienare, grek, amerikan, engelsman israel, palestinier. Idag får man nästan inte vara stolt över sitt ursprung utan att förknippas med rasister. Tolerans och respekt verkar vara en en enkelriktad väg och inte en tvåfilig väg. Man gör avkall på sin ursprung för att inte stöta sig med minoriteter. Men jag anser att man kan vara stolt svensk och berika sin kultur med allt det nya som kommer in. Kulturer har alltid förändrats. På 1600-talet kom vallonerna och berikade vår kultur. Den stockholmska dialekten är egentligen svenska med tysk brytning, som uppstod under 1700-talet. För att inte tala om pizzeriorna och kinakrogen, med sina exotiska maträtter. Så invandring har alltid berikad vår kultur. Men ändå finns det svenska där som en röd tråd.

Fastan 2007

I den äldsta kyrkan var påsken den enda helg som firades på ett särskilt sätt. Då hade ju Jesu död och uppståndelse inträffat, och dessa händelser dominerade allt annat. Påsken var så viktig att det under de kommande seklerna växte fram en lång förberedelsetid inför helgen: "fastan".

Fastan är en period om 40 dagar mellan askonsdagen (i år den 21 feb) och påsk. Fastan innebär att man bl.a låter bli att äta. På Jesu tid fastade man en eller flera dagar, men som regel inte på natten.

Innan askonsdagen kommer fastlagssöndagen, blåmåndag och fettisdagen. Dessa dagar skall vara riktiga kalasdagar. I katolska länder kännetecknas fastlagen av karneval, som ju betyder farväl till kött. I Sverige fick de flesta, som inte hade det så gott ställt, hålla till godo med torra bullar som man delade, vispade grädde som man lade emellan. Var det riktigt torra bullar fick man lägga dessa i varm mjölk för att de skulle bli ätliga. Det gällde att äta upp sig innan fastan började.

Hur kan jag fasta idag? Behöver jag göra bot och bättring? Vad finns det i mitt liv som jag kan försaka? Vad finns det hos mig som jag kan ge till någon som behöver det? Tid, uppmärksamhet eller pengar? Fastan är en tid för reflektion av min tillvaro. Att göra bot innebär inte i första hand att jag skall bli en "bättre" människa. Jag kommer ändå aldrig bli fullkomlig och perfekt. Att göra bot handlar mer om att bli en sann människa, medveten om mina brister och fel. Medveten om att jag, med mina gåvor, kan hjälpa andra. Att göra bot innebär att jag vänder mig åter till Gud.

Vi har fått en beskrivning om hur vi skall fasta. Jesus ger oss en anvisning i Matteusevangeliet 6:16: Jesus sade: "när ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människor skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön. Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte, så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig."

Det finns många sätt att markera fastetiden. Man kan exempelvis avstå från sötsaker, tobak, alkohol, kaffe, biobesök och annan underhållning eller alltför mycket tv-tittande. Det är viktigt att fastan inte känns påtvingad. Man har frihet hur man vill lägga upp den. Man kan kanske ha en bönestund istället för lunch. Och om man vill, ge de pengar man sparar i välgörenhet. Varje fredag kan bli till åminnelse av Herrens lidande och död.

För att väcka bröders och systrars revolutionära hjärtan så postas härmed ett citat av Sven-Erik Falk i Skara stift:

"MEN FASTAN är inget för dagens svensk. Inte ens de vanliga uppslagsböckerna har någon större kontroll utan hamnar rejält fel när de ska förklara företeelsen. Bara nationalencyklopedien klarar uppdraget med hedern i behåll.
Lexikonens okunskap är en bra värdemätare. För fastan har inte någon supporterklubb bland moderna västerlänningar. Att avstå är inte vår tids ledord. Idealen är snarare om ”allt nu”, vare sig det handlar om karriär, pengar eller sex. Behov är till för att tillfredställas, inte för att undertryckas. De stilbildande dokusåporna är mångas vägvisare.

ATT FASTA håller alltså på att bli revolutionärt. Eller åtminstone revolterande. I alla fall i den bredare betydelsen att avstå något, inte bara mat och dryck. För att fasta är att bryta mot samhällets konventioner. Att avstå något nu, eftersom man har siktet inställt på ett mål längre fram.
Därmed är fastan ett synligt tecken på en inre hållning. När man låter sin kropp vara utan tobak eller sötsaker eller kött, så är det en avspegling av att man vill föda sin själ desto mer. Koncentrationen vänder sig bort från den yttre världen och riktar sig i stället inåt, uppåt.

DÄRFÖR BEHÖVS de som struntar i snabb tillfredsställelse. Om världen ska vara en plats att leva i måste vi ha ett längre perspektiv. Och det behöver bli synligt genom människor som kanske inte äter på en hel dag.
Inte för att kroppen ska bli vackrare utan för att anden ska bli det. Inte som en skrytsam uppvisning av egen förmåga utan som ett stillsamt ställningstagande för andra ideal.
Därför är fastan både individuell och gemensam. Individuell därför att det rör sig om en enskild människas beslut och handling. Gemensam därför att de värderingar man därmed ger uttryck för påverkar hela samhället.
Först fasta, sedan fest. Den inställningen har troende människor levt med i ett antal tusen år. Att omvärlden tänker annorlunda har man fått stå ut med. Så nu är det dags att förbereda festen, nu är det fasta. Och den varar till påska - det är alldeles sant."

Hur kan jag tro på Gud när.......

Hur kan det finnas en Gud? Den frågan har jag fått två gånger de senaste veckorna. Båda gångerna var det tragiska dödsfall som triggade frågan. Ett barn som dog vid födseln. En mor som burit sitt barn och vilken dag som helst skulle föda.
Andra gången en ung man som blev rånmördad.

Hur kan jag tro på en Gud när sådant händer?
Ett svar är att jag bara gör det. Jag förstår inte varför det sker. Jag har inte svaret varför ett ofött barn dör. Ingen teologisk förklaring till varför någon blir mördad över en Laptop. Men det hindrar inte min tro på en kärleksfull god Gud.