måndag, mars 12, 2007

Om demokrati

Vi skall vara stolta att vi lever i en demokrati, att vi har en större frihet än många andra länder. Dock är faran med demokrati att den ger plats för alla åsikter. Det är ju inte en demokrati om man skall förbjuda vissa åsikter, som nazism och andra demokrati-fientliga ställningstaganden. Det är så att säga myntets baksida. De har rätt att ha de åsikterna. Men förhoppningsvis så kan man i samtal bemöta ett sådant ställningstagande.
Är det inte dags att ta demokratin ett steg till. Vi har sedan snart ett par hundra år haft representativ demokrati. Är det inte dags att ta ett steg mot direktdemokrati? Vi har ju tekniken för att genomföra folkomröstningar, och varför inte göra dem beslutande?
Argumenten emot detta är att gemene man inte har intresset. Det är bättre att de som är intresserade av politik för styra. De som är utbildade i de olika frågorna. De här argumenten trycker bara ner den gemena mannen.
Vart fjärde år så finns det få personer som inte engagerar sig i politik. Åsikter diskuteras på arbetsplatser, i skolor, i affären, i restauranger och fik. Alla vet att det är ett stort år, då de kan påverka.
Men att i små steg ta oss närmare en direktdemokrati. Låta folket bestämma i vissa stora frågor, och låta det vara beslutande. Detta skrämmer säkert yrkespolitikern, men jag tror det är rätt väg att gå. Ta lärdom av Schweiz.
Jag ser dock faran här också med att extremgrupper kan få stort utrymme. Men kan vi genom fostran och, varför inte som stolta svenskar, lära oss att ta vara på vårt land. Låta alla få mer att säga till om hur de vill att deras liv skall se ut. Politik är ju inte något långt borta. Det är ju de ställningstagande du gör och hur du väljer att leva. Någon som man egentligen gör varje dag. Tänk om man skulle kunna få större inflytande än bara vart 4:e år!

Man skall vara stolt över sitt ursprung. Inte så mycket att man blir fientlig mot andra. Men stolt över att vara svensk är inte fel. Liksom en stolt italienare, grek, amerikan, engelsman israel, palestinier. Idag får man nästan inte vara stolt över sitt ursprung utan att förknippas med rasister. Tolerans och respekt verkar vara en en enkelriktad väg och inte en tvåfilig väg. Man gör avkall på sin ursprung för att inte stöta sig med minoriteter. Men jag anser att man kan vara stolt svensk och berika sin kultur med allt det nya som kommer in. Kulturer har alltid förändrats. På 1600-talet kom vallonerna och berikade vår kultur. Den stockholmska dialekten är egentligen svenska med tysk brytning, som uppstod under 1700-talet. För att inte tala om pizzeriorna och kinakrogen, med sina exotiska maträtter. Så invandring har alltid berikad vår kultur. Men ändå finns det svenska där som en röd tråd.

1 kommentar:

Monica O Kolkman sa...

Hej Marcus!
Jag tror du har rätt när du säger;"Tolerans och respekt verkar vara en en enkelriktad väg och inte en tvåfilig väg. Man gör avkall på sin ursprung för att inte stöta sig med minoriteter."
Visst kan vi vara stolta över att vara svenskar.
Samma diskussioner förs här i Holland, ofta framställt som toleransens förebildsland.
Här diskuteras nu om det är FÖR tolerant. Allt är tillåtet. Inga krav ställs på att bjuda till själv (till exempel från invandrargrupper, som lärt sig att bara "ta emot" och aldrig ge tillbaka). Integrera, men inte assimilera, sade en muslimsk iman häromdagen i TV. Själv hade han bott sjutton år i Holland och talade inte Hollandska. Ett bra exempel på integration??
------------------------
Läs gärna min kommentar till din kommentar på mitt inlägg om celibat.
Upprepar gärna att jag har stor respekt för de som känner sig kallade till celibatet och jag skulle gärna se dig dela med dig mer om tankarna runt celibatkallelse.
Jag tycker helt enkelt att de är en mycket intressant fråga.
Kanske är det rentav så att Svenska Kyrkan och andra icke-katolska/ortodoxa kyrkor skulle må bra av mer präster/pastorer/diakoner som levde i celibat?
Monica