Årets Pride-festival

Så har årets Pride-festival avslutats. Det årliga evenemang som inte går någon i vårt avlånga land förbi obemärkt. Stockholm fylls med människor i färgglad utstyrsel och sätter en viss prägel på staden.
Men som teologistuderande måste jag säga att titeln på årets festival var illa vald, Swedish sin, breaking borders. Synd är inget att ta lätt på! Synd är enligt min kristna tro det som separeras oss från Gud. Att sätta denna titel visar inte bara på den beklagliga sexualiseringen som tyvärr visas upp på festivalen, den sätter även krokben för kristna homosexuella som kämpar mot synen på homosexualitet som synd inom kyrkan. Detta val på titel känns lite som ett självmål av Pride-ledningen.

Karin Långström Vinge som är präst i Svenska Kyrkan och aktiv i HBT-frågor kritiserar även hon valet av titeln på årets Pride-festival och andra företeelser angående sexualiseringen av vårt samhäller.

"Rubriken för årets festival har provocerat mig, och det är väl meningen att folk ska provoceras. Kanske handlar det det att från ledningsgruppens sida "ta tillbaka" begrepp på samma sätt som man återerövrat epitetet "bög", men synd för mig är något helt annat än att en rätt stor minoritet vill synliggöra att faktiskt kunna vara sig själva. Synd har inte med sexuell orientering eller identitet att göra.
Läs hela hennes artikel här.

Men kritiken kommer även från öppet homosexuella när det kommer till Pride-festivalen. I Aftonbladet skriver Stefan Moberg en debattartikel under titeiln ”Vi beskrivs som sexmonster”. En artikel om att HBT-rörelsen ,enligt honom, själutnämnda elit presenterar en bild av HBT-personer som de flesta HBT-personer inte känner igen sig i:

” Själv får jag många kommentarer när människor får reda på att jag är bög, ”det kunde man inte tro eller se” eller liknande. Precis som att man kan se att någon är homosexuell.
Ja, på en del kan man det, men de är så väldigt få. Och just dessa få är de som visas upp i medierna under Pride. Fjolliga, läderbögar, manliga flator, extrema transor och så vidare – så extremt som det bara går.

Sen har vi den självutnämnda hbt-eliten som påstår att ALLA hbt-människor lever och är som de. Där oftast det sexuella är den del som lyfts fram.
Och det är den bilden som övriga har på sina näthinnor när de tror sig veta hur en bög, flata, trans- eller bi-person ser ut. Och det är den bilden som är SÅ FEL!”
(citat ur Stefan Mobergs artikel)

Läs gärna hela hans artikel, det är mycket intressant att läsa om hur Pride upplevs av de homosexuella människor som inte är extrema utan bara en vanlig person som alla andra.

Men huvudfrågan som ändå Pride vill förmedla, även om det börjar spåra ur enligt min mening, är otroligt viktig. Ingen oavsett sexuell läggning, eller ras för den delen, skall ses som mindre människa. Ingen skall behöva diskrimineras på grund av ras, religion (eller avsaknad av relgion), kön eller sexualitet. Alla har samma rätt till de grundläggande mänskliga fri och rättigheterna.

Som avslutning vill jag efterlysa en saklig teologisk debatt angående denna fråga som det gått så mycket troll i. En debatt där känsloargument och personliga påhopp undanbedes.