Predikan den tredje söndagen i fastan, Stensätrakyrkan – Sandviken

Kampen mot Ondska är temat i texterna för tredje söndagen i fastan. Ondskan är något vi alla relaterat och reflekterar över. Men vad är ondska? Är det något abstrakt, något långt borta?
Att ondskan finns närvarande i vår värld är en insikt som jag tror vi alla delar. Ofta hör vi reportage i våra medier om krig och våld eller andra tragedier som sker i världen. Och det är kanske just i våldet som vi föreställer oss ondskans ansikte. Men är det hela sanningen? Vi är välsignat förskonade från krigets ondska i Sverige idag. Men vad är det för ondska som vi som lever i trygga Sverige kan uppleva?
Paulus sade i Romarbrevet:

”Det goda som jag vill, det gör jag inte
och det onda som jag inte vill, det gör jag.”

Jag kan så väl känna igen mig i Paulus här. Som teologistuderande så hamnar man i många hetsiga diskussioner. Man tycker olika saker och kan efter ett tag i ilska slänga ur sig något som verkligen inte är det goda man vill göra. Man har kanske till och med sårat någon i stridens hetta. I den själviskhet som finns i att få sin åsikt fram utan att respekterar min vän som jag diskuterar med. Och själviskhet är en av de saker som Paulus identifierar som en ondska i episteltexten.
Att vara människa är att leva i en värld där det goda finns och där det onda finns. Att göra gott eller att göra ont är alltid väldigt nära en människa. Alla vi är påverkade!
Vi är människor som alla andra, som bor och lever här på samma villkor.

Det är en svår insikt att man som människa har så nära till att göra det onda som man inte vill. Men har vi inte alla erfarenheter av situationer där vi gjort eller sagt något som man ganska direkt känner att det där inte var så bra mot min nästa. Vi kan känna redan i stunden att vi ångrar vad vi sagt. I denna situation är att be om ursäkt till den person som man gjort orätt emot och en förlåtelse från den som är oförättad, den som har drabbats av vårt övertramp, en del i kampen mot ondskan.


Låt oss nu leka med fantasin och tänka på två olika löv och ondskan får symboliseras som en vind. Tänk er höstlövet som ligger på marken, och vinden tar tag i lövet. Vinden blåser lövet varthän vinden vill än. Lövet flyger fram och tillbaka.
Men tänk nu det lövet som sitter på trädet. Vinden blåser och lövet påverkas men förflyttas inte från sin plats på grenen. Lövet på trädet får näring och kraft från trädet och hålls fast via denna livlina. Medan höstlövet inte har någon fast punkt eller näringsgivare.
Jag tror att det är lite så att vara människa. Vi behöver en gren eller en stam, någon fast punkt som håller oss fast och vid liv. För att kunna göra det goda och stå emot att göra det onda behöver vi något som är starkare än det onda och som har omsorg över oss. Något som ger oss en grund att stå på och en trygghet.
Jag vill säga att Gud är vårt träd.
Denna söndagens psaltarpsalm säger i vers 15

”Min blick är ständigt fäst på Herren
det är han som löser min fot ur snaran"

Detta är kampen mot ondskan. Att vara människa, att inse sin mänsklighet och därmed sin egen närhet till att kunna göra det onda, inse sitt behov av Gud och vända sig till Gud. I honom får vi kraft, och näring, den stabilitet vi behöver för att stå emot det onda. Den Gud som lät sin Son, Jesus Kristus lida döden på ett kors och uppstå för att vi skall kunna få en relation med Gud och ett evigt liv.

””Ta då Gud som föredöme, som hans älskade barn. Lev i kärlek, så som Kristus har älskat oss och utlämnat sig själv för vår skull som en offergåva, ett välluktande offer åt Gud”

Att leva med blicken fäst på Herren påverkar inte bara individen själv utan de personer som individen möter. Och på så sätt så i det lilla får vi tillsammans i Kristus verka och stå upp i emot denna världen ondska. Vi är som ett litet ljus som lyser i mörkret. Precis som den lilla David som besegrade den stora Goliat, kan vi i vår mänsklighet vinna kampen mot ondskan genom Guds omsorg och att leva i Hans kärlek. För Kristus har ju redan besegrat ondskan.

På vägen in har ni fått ljus som vi nu kommer att tända som en symbol på att vi vill leva som ljusets barn
(gudstjänstdeltagarna har fått tilldelat sig ljus på vägen in i kyrksalen som nu tänds som en symbol för att vilja verka för det goda. När alla ljus är tända läses sista delen i episteltexten och avslutas sedan med en bön)
Paulus skriver i episteltexten:

””En gång var ni i mörker, men i Herren har nu blivit ljus. Lev som ljusets barn – ljuset bär frukt överallt där det finns godhet, rättfärdighet och sanning”






Bön
O Gud,
du som har all makt i himlen
och på jorden,
hör våra böner och var vårt beskydd,
så att vi, räddade från mörkrets välde
kan vandra som ljustes barn
Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre
Amen