Jag har precis läst "Rättvisans rebell- Desmond Tutu- en biografi" och börjat fundera mycket på rättssystemet vi nu lever i.
Den västerländska rättviseskipningen är vad som kallas retributiv rättvisa. Det betyder att om man bryter mot lagen så får man en straffpåföljd i form av böter eller fängelse. Brottet blir då i praktiken ett brott mot staten och de inblandande, offer och gärningsman, får en sekundär roll.
När Desmond Tutu började arbetet med Sanningskommissionen som skulle utreda apartheidtidens brott mot mänskligheten så förespråkande han istället restorativ rättvisa som modell. Detta bygger på hans kristna syn på förlåtelse som den absolut viktigaste komponent i livet och ett afrikanskt uttryck som kallas ubunti. Jag är inte rätt person att förklara filosofin i ordet så jag klistrar in ett citat från Tutu:
“Africans have this thing called UBUNTU. It is about the essence of being human, it is part of the gift that Africa will give the world. It embraces hospitality, caring about others, being able to go the extra mile for the sake of others. We believe that a person is a person through another person, that my humanity is caught up, bound up, inextricably, with yours. When I dehumanise you, I inexorably dehumanise myself. The solitary human being is a contradiction in terms and therefore you seek to work for the common good because your humanity comes into its own in belonging”.
— Desmond Tutu
Archbishop Emeritus
Utifrån dessa tankar arbetatade Tutu och sanningskommisionen fram modellen för restorativ rättvisa. Här gavs gärningsmän möjlighet att kontakta kommisionen och be om nåd mot att de talade sanning och erkände sitt ansvar för det inträffade.
I ett synsätt som bygger på restorativ rättvisa får offret en mer central roll. Det gäller att få gärningsmannen att inse skadan av sitt beteende och att känna empati med offret. Medling blir ett viktigt inslag, där både gärningsman och offer kan befrias från skuld respektive bitterhet genom en process som leder till äkta förlåtelse.
Restorativ rättvisa fokuserar på framtiden, på vad som kan helas, repareras, stärkas och läras så att det felaktiga beteendet inte upprepas.
Vad tror ni om ett sådant system?
1 kommentarer:
som modell är det bra tycker jag, men sen är det viktigt att komma ihåg att vår roll som kristna inte är att säga hur staten skall styras utan leva ut vår väg oavsett hur staten lever ut sin. Det betyder i detta fallet att vi alltså bör arbeta med resorativ rättivsa i de relationer vi står i eller om någon begår ett "brott" mot oss. Men det säger mindre om hur sverige eller någon annan stat bör organisera sig.
Men filosofera går ju alltid, och visst tror jag att även stater skulle tjäna på detta.
Skicka en kommentar