När en person börjar be, först med läpparna, måste hon göra en medveten intellektuell ansträngning för att inse meningen i det sagda. Men om hon håller ut, och ständigt ber med tankarna samlade, blir intellekt och hjärta förenade, när människoanden finner "platsen för hjärtat", får hon kraft att "bo i hjärtat" och då blir bönen "hjärtats bön". Den blir något som inte bara sägs med läpparna, inte bara tänks, utan uppsänds spontant av hela vår varelse - läppar, intellekt, känslor, vilja och kropp. Bönen fyller hela medvetandet och behöver inte längre tvingas fram utan framsägs av sig självt. En sådan hjärtats bön kan inte uppnås enbart genom våra egna ansträngningar utan är en gåva som förlänas genom Guds nåd.
- Kallistos Ware, Den Ortodoxa Kyrkan, s 71 (Om hesychaststriden)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar