Jag vet, jag vet!! Skäll inte på mig.. det var längesedan jag postade något på min blogg!! Det har sina förklarliga anledningar!! En händelserik sommar och en påbörjad prästutbildning är del av skälen. Hoppas ni har överseende!!
Sedan har jag inte haft så mycket att skriva. Varför har man en blogg egentligen?? Är det är att leva ut sin narcissism eller har jag något jag vill säga?? Jag har tyvärr inte något svar på detta än. Men sanningen är den att inte så många hittar sig in till min blogg. Har inte direkt gjort någon reklam heller för den.
Men jag är sedan en månad tillbaka mitt uppe i teologistudier på Johannelunds THS. Och det har varit upp och ner måste jag säga. Vissa stunder undrar jag vad tusan jag gett mig in på. Vi har just nu haft kurs exegetik i GT. Det är verkligen intressant, och vår lärare, Lars Olof Eriksson, är en grym lärare. Men ett tag undrade jag om jag inte hade tagit mig vatten över huvudet. Jag har jag aldrig varit ett läshuvud. Jag gissar att det får jag reda på måndag morgon när jag har min första högskoletenta. Huvva huvva….. Känns som jag har studerat för lie med det gör man väl alltid iför en tentamen.
Ja ja.. nu vet ni att jag lever och har inte helt övergivit bloggvärlden!! Vi hörs nog snart igen!!
söndag, september 23, 2007
lördag, juni 30, 2007
Kaj Munk
Jag hittade ett citat av den danske Prästen och dramatikern Kaj Munk som mördades av Gestapo i januari 1944. Detta uttalande gav mig sådant intryck att jag var tvungen att publicera den här!
”Vilken är alltså vår uppgift idag? Ska jag svara: Tro, hopp och kärlek? Det låter ju vackert. Men istället säger jag – mod. Nej inte ens det är utmanande nog för att vara hela sanningen. Vår uppgift idag är oräddhet. Det vi kristna saknar är nämligen inte psykologi eller litteratur… vi saknar heligt raseri när rättvisan ligger slagen på gatorna, och när lögnen väller fram över jordens yta… en helig vrede över de ting som är fel i världen. Att rasa mot plundringen av Guds jord och förstörelsen av Guds värld. Att rasa över att små barn måste dö av hunger, när de rikas bord dignar av mat. Att rasa mot det meningslösa dödandet av så många och mot militärens galenskap. Att rasa mot den lögn som kallar dödshotet och förstörelsestrategin för fred. Att rasa mot liknöjdheten. Att rastlöst söka den oräddhet som utmanar och försöker förändra människans historia tills den anpassar sig till Guds rikes normer. Och kom ihåg att den kristna kyrkans tecken har varit Lejonet, Lammet, Duvan och Fisken… men aldrig kameleonten.”
”Vilken är alltså vår uppgift idag? Ska jag svara: Tro, hopp och kärlek? Det låter ju vackert. Men istället säger jag – mod. Nej inte ens det är utmanande nog för att vara hela sanningen. Vår uppgift idag är oräddhet. Det vi kristna saknar är nämligen inte psykologi eller litteratur… vi saknar heligt raseri när rättvisan ligger slagen på gatorna, och när lögnen väller fram över jordens yta… en helig vrede över de ting som är fel i världen. Att rasa mot plundringen av Guds jord och förstörelsen av Guds värld. Att rasa över att små barn måste dö av hunger, när de rikas bord dignar av mat. Att rasa mot det meningslösa dödandet av så många och mot militärens galenskap. Att rasa mot den lögn som kallar dödshotet och förstörelsestrategin för fred. Att rasa mot liknöjdheten. Att rastlöst söka den oräddhet som utmanar och försöker förändra människans historia tills den anpassar sig till Guds rikes normer. Och kom ihåg att den kristna kyrkans tecken har varit Lejonet, Lammet, Duvan och Fisken… men aldrig kameleonten.”
onsdag, juni 27, 2007
Mot nya mål!
Jag fick besked för 2 veckor sedan att jag var antagen till Johannelunds Teologiska Högskola. Min dröm att studera till präst känns just nu mer än bara en dröm. Jag var ruskigt glad när jag fick beskedet.
Nu några veckor senare så börjar jag uppleva lite av kalla fötter. Känns så slutgiltigt. Nu vet jag vad jag skall göra de närmsta 5 åren, och känner ganska stor oro över det ekonomiska. Att sluta som heltidsjobb som man haft de senaste 5 åren känns även det vemodigt. Trodde aldrig att jag skulle känna så. Men jag tänker genomföra mina studier! Det är ju en av mina stora drömmar att prästvigas!!! Uppbrott kommer alltid att kännas vemodig, men också ruskigt välbehövligt!! Så nu går jag med raska steg mot ett nytt skeende i mitt liv.
Nu några veckor senare så börjar jag uppleva lite av kalla fötter. Känns så slutgiltigt. Nu vet jag vad jag skall göra de närmsta 5 åren, och känner ganska stor oro över det ekonomiska. Att sluta som heltidsjobb som man haft de senaste 5 åren känns även det vemodigt. Trodde aldrig att jag skulle känna så. Men jag tänker genomföra mina studier! Det är ju en av mina stora drömmar att prästvigas!!! Uppbrott kommer alltid att kännas vemodig, men också ruskigt välbehövligt!! Så nu går jag med raska steg mot ett nytt skeende i mitt liv.
tisdag, maj 29, 2007
parkeringsskada
Jag vill säga tack till den person som körde in i min bil på Ikea kungens kurva i stockholm utan att lämna lapp och ta ansvar för vad du har gjort. Kommer kosta mig 3-6000 kr (som jag egentligen inte har) att reparera. En utgift som är orättvis! Bara för att du har så svag karraktär att du inte tar ansvar för dina misstag. Än en gång tack.
fredag, maj 18, 2007
mewithoutYou -
det grymmaste bandet... och otroligt socialt medvetna!! Jag är för tillfället så inspirerad av deras musik och livsstil!
http://www.mewithoutyou.com/
fredag, maj 11, 2007
Jag sparkar mig själv i arslet.....
Jag måste nog vara en av de sämsta bloggarna på det norra halvklotet!! Detta är mitt fjärde inägg på 2 månader. Skulle nästan kunna tro att jag var statligt anställd eller konsult. :) Men jag läser säkert 3-4 bloggar om dagen, men dålig på att skriva min egen. Jag är så otroligt intresserad av andras åsikter, men dålig på att ventilera mina egna. Skall försöka ändra på det. Nu är det slut med slöandet. Våren är här och nu är det dags att komma fram från vinteridet!!
För er underbara människor som har hittat min blog (2st tror jag det är) så säger jag: Jag har några små alster som jag inom kort kommer att presentera här snart. (hoppas jag)
För er underbara människor som har hittat min blog (2st tror jag det är) så säger jag: Jag har några små alster som jag inom kort kommer att presentera här snart. (hoppas jag)
måndag, mars 12, 2007
Om demokrati
Vi skall vara stolta att vi lever i en demokrati, att vi har en större frihet än många andra länder. Dock är faran med demokrati att den ger plats för alla åsikter. Det är ju inte en demokrati om man skall förbjuda vissa åsikter, som nazism och andra demokrati-fientliga ställningstaganden. Det är så att säga myntets baksida. De har rätt att ha de åsikterna. Men förhoppningsvis så kan man i samtal bemöta ett sådant ställningstagande.
Är det inte dags att ta demokratin ett steg till. Vi har sedan snart ett par hundra år haft representativ demokrati. Är det inte dags att ta ett steg mot direktdemokrati? Vi har ju tekniken för att genomföra folkomröstningar, och varför inte göra dem beslutande?
Argumenten emot detta är att gemene man inte har intresset. Det är bättre att de som är intresserade av politik för styra. De som är utbildade i de olika frågorna. De här argumenten trycker bara ner den gemena mannen.
Vart fjärde år så finns det få personer som inte engagerar sig i politik. Åsikter diskuteras på arbetsplatser, i skolor, i affären, i restauranger och fik. Alla vet att det är ett stort år, då de kan påverka.
Men att i små steg ta oss närmare en direktdemokrati. Låta folket bestämma i vissa stora frågor, och låta det vara beslutande. Detta skrämmer säkert yrkespolitikern, men jag tror det är rätt väg att gå. Ta lärdom av Schweiz.
Jag ser dock faran här också med att extremgrupper kan få stort utrymme. Men kan vi genom fostran och, varför inte som stolta svenskar, lära oss att ta vara på vårt land. Låta alla få mer att säga till om hur de vill att deras liv skall se ut. Politik är ju inte något långt borta. Det är ju de ställningstagande du gör och hur du väljer att leva. Någon som man egentligen gör varje dag. Tänk om man skulle kunna få större inflytande än bara vart 4:e år!
Man skall vara stolt över sitt ursprung. Inte så mycket att man blir fientlig mot andra. Men stolt över att vara svensk är inte fel. Liksom en stolt italienare, grek, amerikan, engelsman israel, palestinier. Idag får man nästan inte vara stolt över sitt ursprung utan att förknippas med rasister. Tolerans och respekt verkar vara en en enkelriktad väg och inte en tvåfilig väg. Man gör avkall på sin ursprung för att inte stöta sig med minoriteter. Men jag anser att man kan vara stolt svensk och berika sin kultur med allt det nya som kommer in. Kulturer har alltid förändrats. På 1600-talet kom vallonerna och berikade vår kultur. Den stockholmska dialekten är egentligen svenska med tysk brytning, som uppstod under 1700-talet. För att inte tala om pizzeriorna och kinakrogen, med sina exotiska maträtter. Så invandring har alltid berikad vår kultur. Men ändå finns det svenska där som en röd tråd.
Är det inte dags att ta demokratin ett steg till. Vi har sedan snart ett par hundra år haft representativ demokrati. Är det inte dags att ta ett steg mot direktdemokrati? Vi har ju tekniken för att genomföra folkomröstningar, och varför inte göra dem beslutande?
Argumenten emot detta är att gemene man inte har intresset. Det är bättre att de som är intresserade av politik för styra. De som är utbildade i de olika frågorna. De här argumenten trycker bara ner den gemena mannen.
Vart fjärde år så finns det få personer som inte engagerar sig i politik. Åsikter diskuteras på arbetsplatser, i skolor, i affären, i restauranger och fik. Alla vet att det är ett stort år, då de kan påverka.
Men att i små steg ta oss närmare en direktdemokrati. Låta folket bestämma i vissa stora frågor, och låta det vara beslutande. Detta skrämmer säkert yrkespolitikern, men jag tror det är rätt väg att gå. Ta lärdom av Schweiz.
Jag ser dock faran här också med att extremgrupper kan få stort utrymme. Men kan vi genom fostran och, varför inte som stolta svenskar, lära oss att ta vara på vårt land. Låta alla få mer att säga till om hur de vill att deras liv skall se ut. Politik är ju inte något långt borta. Det är ju de ställningstagande du gör och hur du väljer att leva. Någon som man egentligen gör varje dag. Tänk om man skulle kunna få större inflytande än bara vart 4:e år!
Man skall vara stolt över sitt ursprung. Inte så mycket att man blir fientlig mot andra. Men stolt över att vara svensk är inte fel. Liksom en stolt italienare, grek, amerikan, engelsman israel, palestinier. Idag får man nästan inte vara stolt över sitt ursprung utan att förknippas med rasister. Tolerans och respekt verkar vara en en enkelriktad väg och inte en tvåfilig väg. Man gör avkall på sin ursprung för att inte stöta sig med minoriteter. Men jag anser att man kan vara stolt svensk och berika sin kultur med allt det nya som kommer in. Kulturer har alltid förändrats. På 1600-talet kom vallonerna och berikade vår kultur. Den stockholmska dialekten är egentligen svenska med tysk brytning, som uppstod under 1700-talet. För att inte tala om pizzeriorna och kinakrogen, med sina exotiska maträtter. Så invandring har alltid berikad vår kultur. Men ändå finns det svenska där som en röd tråd.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)