Den 17 maj 2007 går Humanisterna, med låtskrivaren Björn Ulvaeus och författaren Lena Andersson i fronten ut med en skrivelse i expressen med rubriken
”Avskaffa lagen om religionsfrihet”. Här menar författarna att begreppet religionsfrihet har spelat ut sin roll i dagens samhälle. Detta ställningstagande kan få stora konsekvenser på vad det gäller samhällssynen på mänskliga rättigheter och demokrati, och kan även få konsekvenser med andra demokratier i världen.
Att kommentera titeln i artikeln ”Avskaffa lagen om religionsfrihet” eller som den heter Religionsfrihetslagen (SFS 1951:680) vore onödigt eftersom den redan är avskaffat sedan 2000-01-01 och ersatts med Lag om trossamfund (SFS 1998:1593). Men det är ändå viktigt att reda ut vilken lag de egentligen de egentligen talar om. Det uppstår lite förvirring när redaktören på expressen blandar ihop begreppen. Vad författarna egentligen diskuterar är Regeringsformen (SFS 1974:152) och dess andra kapitel §1 som går under titeln ”Grundläggande fri- och rättigheter”. Här finner vi den grundläggande rättigheten religionsfrihet, tillsammans med yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet och föreningsfrihet.
Var kommer dessa grundläggande fri och rättigheter ifrån? Hur kom den att hamn i vår grundlag?
Efter andra världskrigets slut och de uppdagade bevis på Nazi-Tysklands förföljelser och folkmord ledde till en utredning att ta fram okränkbara mänskliga fri- och rättigheter. Den 10 december 1948 i antog FN:s generalförsamling den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Deklarationen har sedan dess setts som en fundamental rättighetskatalog på området. Här nämns de grundläggande fri- och rättigheter som vi numera har i vår grundlag.
§18 behandlar den grundläggande rättighet som är uppe på diskussion, religionsfriheten. Den lyder:
”Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att, ensam eller i gemenskap med andra, offentligen eller enskilt, utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.”
Här dyker begreppet religionsfrihet upp och det är härifrån de grundläggande fri- och rättigheterna, som vi har i regeringsformen, kommer.
När jag nu har pekat på att religionsfriheten som begrepp härstammar från FN:s deklaration om de mäskliga rättigheterna blir det lite komiskt när författarnas första argument för att avskaffa begreppet religionsfrihet är att religionsfriheten är idag betraktat av de flesta som en självklar mänsklig rättighet. Och om vår grundlag bygger på FN-deklarationen, varför skall vi då ta bort religionsfriheten som är en grundläggande mänsklig rättighet. Är religionsfriheten något vi skall avskaffa för att det redan är allmänt accepterat. Vad händer då med de övriga fri- och rättigheter vi har? De är ju på samma sätt redan accepterade som en mänsklig rättighet. Det låter enligt mig ganska ihåligt som argument.
Författarna diskuterar vidare att religionsfriheten är ett hot mot det sekulära samhället, just för att den skyddar utövandet av religionen. Jag kan förvisso förstå att om den nu är till för att enbart skydda utövandet av religionen, så kan jag se ett problem om man önskar ett totalt sekulärt samhälle. Humanisterna har ju länge argumenterat för att religionen inte har i det offentliga rummet att göra utan är en privatsak. (Se tex Sturmarks bok ”Tro och vetande 2.0”). Men religionsfriheten är inte bara en rättighet till religion, utan en rättighet från religion. Den berättigar en ateistisk hållning precis som en teistisk. Och det är därför den är så viktig. När samhället blir allt mer pluralistiskt så är det en trygghet i att alla genom religionsfriheten får rätt att leva ut sin identitet. Religion är ju inte bra en tro, utan handlar så mycket om en identitet och värdegrund.
Efter vad som skedde i koncentrationsläger under andra världskriget, så insåg ledande politiker att de mänskliga rättigheterna med religionsfriheten måste finnas och tas på allvar. Visst har världen blivit bättre med de mänskliga rättigheterna, men det har förekommit etiska och religiösa rensningar ända in i vår moderna tid. Under balkankriget bokstavligen slaktades muslimer i Srebrenitsa i en av de blodigaste massakrer vi sett i Europa sedan anrda världskriget, just på grund av deras religion. Att religionsfriheten har spelat ut sin roll är i och med detta ett falskt påstående. Tvärt om är den ett viktigt friskhetstecken i en demokrati just på grund av de oerhörda kränkningar av de mänskliga rättigheterna som genom mänsklighetens historia har utförts. Just därför krävs ett förtydligande i lagstiftningen att här råder religionsfrihet, även om det kan tyckas redan rymmas under övriga rättigheter. Att ta bort begreppet ur vår grundlag riskerar i att vi separerar oss från övriga demokratiska stater i FN eller Europarådet, som styrs av samma fri- och rättighetsprinciper.
Viktigt att veta när man läser Humanisternas debattartikel är att de precis innan artikeln skrevs fått avslag av regeringen för statsbidrag till trossamfund. Detta använder författarna som ett tungt argument för att religionsfriheten är diskriminerande. Men att angripa religionsfriheten är nog fel juridiska väg att gå. Att sedan hitta på en egen juridisk term som ”livsåskådningssamfund” är att leka med ord för att bevisa sin tes. Det finns ett statsbidrag till trossamfund, och vad ett trossamfund är definieras i den lag som ersatte religionsfrihetslagen (SFS 1951:680), nämligen Lagen om trossamfund (SFS 1998:1593). I §2 talar lagen om vad som räknas som ett trossamfund:” Med trossamfund avses i denna lag en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst.” Och jag vet inte om Humanisterna stämmer in på den beskrivningen. Kanske vore det bättre att då göra en förändring av denna lag så den inkluderar livsåskådningssamfund.
Björn och Lena fortsätter med att säga att religionsfriheten i praktiken inte finns. Det argumenterar det svenska samhället inte accepterar något i religionsfrihetens namn som inte ryms inom de gränser som lagar och regelverk stipulerar. Men stanna upp och fundera lite. De lagar och regelverk vi har, de har sin grund i grundlagen. En lag kan aldrig gå emot en grundlag, och om den skulle göra det så väger grundlagen tyngst. Grundlagarna är ju stommen i rättssystemet.
Min slutsats efter att satt min in något i ämnet är att religionsfriheten är satt i internationell lag genom FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Sverige lyder under de internationella lagarna genom att vara medlem i FN och Europarådet som har detta dokument som grund. Att ta bort begreppet religionsfrihet är inget som ett enskilt land kan göra själv, och enligt mig så skapar det bara mer problem än det löser. Vi har ett dokument som vi anser de grundläggande okränkbara fri och rättigheterna. Att ta bort religionsfriheten från vår grundlag skulle underminera FN-deklarationen och starkt ifrågasätta vad som verkligen är de grundläggande okränkbara fri- och rättigheterna. Kanske till och med ge stater som inte följer FN-deklarationen ett argument för att fortsätta kränka människovärdet.
Vi måste hålla ett internationellt perspektiv på konsekvenserna av att avskaffa religionsfrihet. Människovärdet kränks dagligen runt om i vår värld. Många förföljs på grund av sin religion. Under andra världskriget var det judarna och nu efter 11 september 01 så får muslimerna ofta får ta emot många fördomar. Religionsfriheten har under inga omständigheter spelat ut sin roll, den behövs! Just för att det står i vår grundlag så är det även internationellt ställningstagande. En flagga utåt att vi som demokratiskt land accepterar inte att någon förföljs eller mördas på grund av sin ideologi eller religion.
Marcus Landegren
