onsdag, januari 14, 2009
Ny layout!
Dags att få en ny layout. Vet inte om jag kommer stanna med denna, men hittills ganska nöjd.
söndag, november 30, 2008
Är det etiskt försvarbart med fildelning för privat bruk?
Problemställning
Internet är ett fenomen som vi har levt med i över ett decennium och det är bara att räkna med att det kommer vi att göra framåt i tiden. Men med denna nya teknik dyker nya frågor upp som man behöver ta ställning till. Är det rätt att ladda ner musik, film eller datorprogram för privat bruk?
Faktapremisser
- Upphovsrätten medför att upphovsmannen har en ensamrätt över hur verket skall få användas. Upphovsrätten brukar delas upp i ekonomisk rätt och ideell rätt.
o Ekonomisk rätt
• framställa exemplar av sitt verk
• överföra exemplar av sitt verk (t.ex. Internet)
• sprida sitt verk vidare (t.ex. butik)
• framföra sitt verk (konsert)
• visa sitt verk (t.ex. utställning)
o Ideell rätt
• Exempelvis kan en upphovsman motsätta sig kränkande ändringar av sitt verk eller att ett verk visas i ett förolämpande sammanhang.
- Samhället är uppbyggt på ett system där man, för den som har ett yrke, för en kompensation för sin insats. Vanligtvis vid en anställning får man lön i kompensation för sin arbetsinsats och kan på så sätt försörja sig. På samma sätt är det för upphovsmannen som behöver en kompensation för att kunna leva på sitt konstnärliga yrke. Upphovsrätten fungerar här som ett skydd för att upphovsmannen skall få kompensation för sin prestation och kunna leva.
- Intellektuell egendom? Kan man äga en mening? Eller en melodi? Musik, texter eller datorprogram är ju inga fysiska ting, så hur kan det vara en stöld?
- . Idag är det ju sällan upphovsmannen som får del av dessa pengar utan skivbolag och förlag. Upphovsmannen betalas oftast per timme per projekt.
- Det finns upphovsmän som uppmanar till nedladdning av deras musik. Antingen för att de ser Internet och fildelning som ett sätt att få ut sin musik till så många som möjligt. De tjänar ju inte majoriteten av pengarna på att sälja skivor utan genom att uppträda.
- En annan linje är just att de inte tjänar några pengar på publicering. Det är framförallt skivbolag, förläggare som får den största delen av kakan. Så de kan uppmana till att ladda ner på grund av ett oetisk kompensationsfördelande inom branschen.
- En långsiktig syn på fildelning är att konstnärer, musiker och filmskapare inte har råd att försörja sig på sitt skapande. Detta skulle leda till en urholkning av vårt kulturutbud.
- Produkterna är allt för dyra och därför anser vissa att det är en protesthandling att ladda ner för privat bruk.
Handlingsalternativ
a. Man skall inte ladda ner för privat bruk.
b. Man kan ladda ner för privat bruk.
Normer
a) allmänmänskligt perspektiv
I. En grundnorm som de flesta delar är att det är fel att stjäla
II. Alla har rätt till kompensation för sin prestation. (lön)
III. Man har rätt till det man har skapat.
b) Kristen tradition
I. Du skall inte stjäla är ett av de grundläggande budorden i Bibeln.
II. Att inte ha lust till sin nästas egendom
III. Respekten för människan
c) Specifika normer
I. Sjunde budordet – du skall inte stjäla
II. Nionde budordet – Du skall inte ha begärelse till din nästas hus
III. Det någon skapat har han rätt att förfoga över. (Rättighetsläran)
Etiskt resonemang och värdering
a) Pliktetisk argumentation
I. Lagen säger inte att det är en stöld att ladda ner, men att det är fel att dela eller ladda upp en produkt.
II. Är det fel att ladda upp så kan det inte vara rätt att ladda ner.
III. Är det en stöld så är det fel att ladda ner.
IV. Med upphovsmannens tillåtelse eller uppmaning är det rätt att ladda ner, så länge han inte sålt rättigheterna till t.ex. ett skivbolag.
b) Konsekventialistisk argumentation
I. Det blir billigare för mig om jag slipper betala. (Egoistisk etik)
II. Upphovsmannen får inget betalt för sitt arbete.
III. Kulturen kan på sikt urholkas.
IV. Kulturen kan spridas till en större publik.
V. Kvaliteten kan försämras.
VI. Samhället förlorar inkomst i form av moms.
c) Dygdetisk argumentation
I. Att göra rätt för sig. Betala för en produkt är att vara ärlig. Att ladda ner är att vara oärlig.
II. Det är inte rättvist mot upphovsmannen att han inte skall få betalt för sitt skapande.
III. Är motivet till nedladdningen något visar sig som en dygd, eller är det själviskt som räknas som odygd.
IV. Motivet skulle kunna vara en dygd om det handlar om en protest emot de allt för höga priserna och allt för många mellanhänder som gör att priset trissas upp. Eller en protest emot att upphovsmännen sällan får betalt för de intäkter produkten drar in.
V. Det finns grund för vs det finns ingen grund för intellektuell egendom.
d) Sammanvägning
Frågan om det är moraliskt rätt är svårt som de olika argumentationerna visar. Ingen av de olika modellerna ger ett entydigt svar. Den jag dock tycker gav mest entydigt svar var konsekventialistiska modellen.
Sammanfattning
I den pliktetiska så är det lätt att säga att det är fel att stjäla. Men nedladdning är inte idag klassat som ett brott. Det är däremot uppladdning och spridning. Men om uppladdning är fel så borde ju nedladdning vara medhjälp till uppladdning och på så sätt fel.
Man ser i konsekventialistiska fokuserar på de resultat eller de konsekvenserna av fildelningen. Och man kan inte entydigt se ett moraliskt rätt eller fel här. Konsekvensen är att upphovsmannen inte får kompensation för sin prestation, men i och med fildelningen så kan han ha nått ut till ett större antal personer och på sätt få en kompensation i en vidare kontext. T.ex. en musiker kan ha fått en större publik och får tillbaka den kompensation han förlorat p.g.a. fildelning i konsertintäkter och sålda t-shirt mm.
Dygdetiken kan man tro att den som absolut skulle visa på att det alltid är fel att ladda ner. Men om nedladdning sker i ett ädelt syfte, t.ex. att ge upphovsmannen rätt till sin egen produkt och inte behöver sälja sina rättigheter till ett bolag som kommer få större delen av intäkterna och ge upphovsmannen en mindre.
Jag finnar att det inte finns en modell som ger ett entydigt rätt eller fel i denna fråga. Det är en komplicerad fråga som har mycket att göra med situation och motiv. Laddar man ner av ren snålhet eller lathet så är det fel. Men man kan ha ett motiv eller vara i en situation där upphovsmannen uppmuntrar till nedladdning och spridning av hans produkter och då hamnar frågan i ett annat ljus.
Sedan är lagen inkonsekvent och kluven när man faktiskt laglig får kopiera produkter till sina familjemedlemmar och nära vänner. Det gör lagen luddig och svårtolkad.
Jag tror att det är svårt att endast välja en av dessa modeller för att få ut vad som är moraliskt rätt, det är en kombination av dessa modeller som man måste jobbar från. Dygdetikens vad har jag för motiv, pliktetikens är det ett rätt handlande och konsekventialistisk vad blir resultatet?
lördag, september 06, 2008
Muse - Starlight Live
Det finns ett band som jag alltid återkommer till och aldrig blir trött på. Muse är helt i en genre för sig och har flertalet år i rad tagit hem priset best live act! Här visar de vad de går för på MTV musik awards!! NJUT!!
tisdag, augusti 26, 2008
Det finns tydligen folk som läser denna blogg!!
De senaste veckorna har jag av flertalet personer fått höra att de läser min blogg då och då. Det är grymt kul för jag trodde att s inte var fallet. Eftersom att jag får så få kommentarer på det jag skriver så tog jag för givet att detta var en ganska anonym blogg. Då funderar jag över varför jag inte får några kommentarer på det jag skriver. Är den för tråkig? Ointressant? När jag pratade med min kära fästmö om bloggen för ett tag sedan så var hennes kommentar att den var för allvarlig eller att vissa inlägg var för långa. Kanske ligger det något i hennes funderingar kring min blogg. Kanske skall jag lägga in lite mer vardagsbetraktelser med glimten i ögat, eller kanske på ett vassare sätt förmedla min åsikt. Ni som läser denna blogg får gärna kommentera vad ni tycker om den.
// macco
// macco
tisdag, augusti 05, 2008
Årets Pride-festival
Så har årets Pride-festival avslutats. Det årliga evenemang som inte går någon i vårt avlånga land förbi obemärkt. Stockholm fylls med människor i färgglad utstyrsel och sätter en viss prägel på staden.
Men som teologistuderande måste jag säga att titeln på årets festival var illa vald, Swedish sin, breaking borders. Synd är inget att ta lätt på! Synd är enligt min kristna tro det som separeras oss från Gud. Att sätta denna titel visar inte bara på den beklagliga sexualiseringen som tyvärr visas upp på festivalen, den sätter även krokben för kristna homosexuella som kämpar mot synen på homosexualitet som synd inom kyrkan. Detta val på titel känns lite som ett självmål av Pride-ledningen.
Karin Långström Vinge som är präst i Svenska Kyrkan och aktiv i HBT-frågor kritiserar även hon valet av titeln på årets Pride-festival och andra företeelser angående sexualiseringen av vårt samhäller.
"Rubriken för årets festival har provocerat mig, och det är väl meningen att folk ska provoceras. Kanske handlar det det att från ledningsgruppens sida "ta tillbaka" begrepp på samma sätt som man återerövrat epitetet "bög", men synd för mig är något helt annat än att en rätt stor minoritet vill synliggöra att faktiskt kunna vara sig själva. Synd har inte med sexuell orientering eller identitet att göra.
Läs hela hennes artikel här.
Men kritiken kommer även från öppet homosexuella när det kommer till Pride-festivalen. I Aftonbladet skriver Stefan Moberg en debattartikel under titeiln ”Vi beskrivs som sexmonster”. En artikel om att HBT-rörelsen ,enligt honom, själutnämnda elit presenterar en bild av HBT-personer som de flesta HBT-personer inte känner igen sig i:
” Själv får jag många kommentarer när människor får reda på att jag är bög, ”det kunde man inte tro eller se” eller liknande. Precis som att man kan se att någon är homosexuell.
Ja, på en del kan man det, men de är så väldigt få. Och just dessa få är de som visas upp i medierna under Pride. Fjolliga, läderbögar, manliga flator, extrema transor och så vidare – så extremt som det bara går.
Sen har vi den självutnämnda hbt-eliten som påstår att ALLA hbt-människor lever och är som de. Där oftast det sexuella är den del som lyfts fram.
Och det är den bilden som övriga har på sina näthinnor när de tror sig veta hur en bög, flata, trans- eller bi-person ser ut. Och det är den bilden som är SÅ FEL!”
(citat ur Stefan Mobergs artikel)
Läs gärna hela hans artikel, det är mycket intressant att läsa om hur Pride upplevs av de homosexuella människor som inte är extrema utan bara en vanlig person som alla andra.
Men huvudfrågan som ändå Pride vill förmedla, även om det börjar spåra ur enligt min mening, är otroligt viktig. Ingen oavsett sexuell läggning, eller ras för den delen, skall ses som mindre människa. Ingen skall behöva diskrimineras på grund av ras, religion (eller avsaknad av relgion), kön eller sexualitet. Alla har samma rätt till de grundläggande mänskliga fri och rättigheterna.
Som avslutning vill jag efterlysa en saklig teologisk debatt angående denna fråga som det gått så mycket troll i. En debatt där känsloargument och personliga påhopp undanbedes.
Men som teologistuderande måste jag säga att titeln på årets festival var illa vald, Swedish sin, breaking borders. Synd är inget att ta lätt på! Synd är enligt min kristna tro det som separeras oss från Gud. Att sätta denna titel visar inte bara på den beklagliga sexualiseringen som tyvärr visas upp på festivalen, den sätter även krokben för kristna homosexuella som kämpar mot synen på homosexualitet som synd inom kyrkan. Detta val på titel känns lite som ett självmål av Pride-ledningen.
Karin Långström Vinge som är präst i Svenska Kyrkan och aktiv i HBT-frågor kritiserar även hon valet av titeln på årets Pride-festival och andra företeelser angående sexualiseringen av vårt samhäller.
"Rubriken för årets festival har provocerat mig, och det är väl meningen att folk ska provoceras. Kanske handlar det det att från ledningsgruppens sida "ta tillbaka" begrepp på samma sätt som man återerövrat epitetet "bög", men synd för mig är något helt annat än att en rätt stor minoritet vill synliggöra att faktiskt kunna vara sig själva. Synd har inte med sexuell orientering eller identitet att göra.
Läs hela hennes artikel här.
Men kritiken kommer även från öppet homosexuella när det kommer till Pride-festivalen. I Aftonbladet skriver Stefan Moberg en debattartikel under titeiln ”Vi beskrivs som sexmonster”. En artikel om att HBT-rörelsen ,enligt honom, själutnämnda elit presenterar en bild av HBT-personer som de flesta HBT-personer inte känner igen sig i:
” Själv får jag många kommentarer när människor får reda på att jag är bög, ”det kunde man inte tro eller se” eller liknande. Precis som att man kan se att någon är homosexuell.
Ja, på en del kan man det, men de är så väldigt få. Och just dessa få är de som visas upp i medierna under Pride. Fjolliga, läderbögar, manliga flator, extrema transor och så vidare – så extremt som det bara går.
Sen har vi den självutnämnda hbt-eliten som påstår att ALLA hbt-människor lever och är som de. Där oftast det sexuella är den del som lyfts fram.
Och det är den bilden som övriga har på sina näthinnor när de tror sig veta hur en bög, flata, trans- eller bi-person ser ut. Och det är den bilden som är SÅ FEL!”
(citat ur Stefan Mobergs artikel)
Läs gärna hela hans artikel, det är mycket intressant att läsa om hur Pride upplevs av de homosexuella människor som inte är extrema utan bara en vanlig person som alla andra.
Men huvudfrågan som ändå Pride vill förmedla, även om det börjar spåra ur enligt min mening, är otroligt viktig. Ingen oavsett sexuell läggning, eller ras för den delen, skall ses som mindre människa. Ingen skall behöva diskrimineras på grund av ras, religion (eller avsaknad av relgion), kön eller sexualitet. Alla har samma rätt till de grundläggande mänskliga fri och rättigheterna.
Som avslutning vill jag efterlysa en saklig teologisk debatt angående denna fråga som det gått så mycket troll i. En debatt där känsloargument och personliga påhopp undanbedes.
lördag, augusti 02, 2008
Sturmark i tidningen igen.

I expressen idag har Christer Sturmark och Jan Rosén en artikel där de uttalar sig om att Förbundet Humanisterna anser sig diskriminerade av regeringen som inte ger dem statsbidrag för trossamfund.
Jag har tidigare i ett PM vid Uppsala Universitet, som jag även lagt upp på min blogg, svarat på artikeln om att stryka religionsfriheten ur grundlagen. Denna artikel uppkom av samma skäl ,som de nu tydligare ger uttryck för i dagens artikel, att det fått avslag för statsbidrag för trossamfund. I PM:et påpekade jag inte bara faran för de grundläggande mänskliga fri och rättigheterna att stryka begreppet religionsfrihet ur grundlagen, utan gav dem även ett alternativ för vilken lag de borde fokusera på.
Nu verkar de dock angripa rätt lag men använder skeva argument om att att budhismen är helt gudlös. Detta är tyvärr inte sant och är en allmänt vedertagen missförståelse av Buddhismen.
Inom Buddhismen existerar faktiskt gudar, de kallas Devas men skillnaden är att även de står under reinkarnationscykeln. I Budhismens lära så kan man återfödas 5 olika tillvaron. Man kan återfödas som gud (deva), människa (manusya), hungrig ande (preta), djur (tiryakyoni) och varelser med olika helveten (niraya).
Livet som gud eller deva domineras av lycka och den enda anledningen till otillfredsställelse är att den tar slut. Gudarna är utspridda i 26 olika himlar. Detta gör väl buddhismen till en religion som även den rör sig i de tracendienta tankarna!!
Dock så är det sant att de inte tror på en gud som skapade allt som tex jag som kristen gör. Buddhisten har ingen anledning att tro so eftersom att som buddhist anser man att världsaltet alltid har funnits.
Så i deras argumenterande om att Buddhismen skulle vara en ateistisik religion visar bara på att de inte satt sig in i religionen och antagit detta allmänna missförstånd om Buddhismen. Detta gör att deras argumenterande i artikeln i Expressen faller platt på grund av okunskap om religionen.
Jag tror att en mer rätt väg för Förbundet Humanisterna att få statsbidrag för trossamfund är att försöka ändra termen i den lagen om trossamfund till lagen om livsåskådningssamfund. Det vore en mer faktiskt väg att gå istället för att gråta ut att man blir diskriminerad. Fast det skulle förstås inte ge lika mycket mediatid tyvärr.
Marcus Landegren
Teologistuderande, Uppslala.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)